”Det är åren mellan 20-40 som man är mest aktiv” ”Man orkar ju inte göra saker längre som man gjorde i 20-års åldern”

Mycket sånt får man höra. Omringad av folk över 50 och kanske någon som är runt 30-40..så sitter jag där och ser inte ut att passa in. För jag borde inte göra det..men det gör jag. Skillnaden, att dem har problem med kroppen är inte någon överraskning med tanke på deras ålder. Medan jag borde vara ute och leva det liv som dem kunde när dem var 22. Men istället sitter jag och lyssnar på hur äldre pratar om hur mycket dem kunde göra i min ålder. Hur kan det vara rättvist?

Det finns massvis av forskning och undersökningar av sjukdomar bland äldre och det är självklart jättebra. Men vi som är unga och sjuka är det ingen läkare som ens vill lyssna på och ännu mindre hjälpa. Hur kommer det sig att dem som levt sitt liv får tonvis mer hjälp än dem som inte ens hunnit börja leva sitt? Varför finns det ingen hjälp att få?

Borde det inte vara en prioritet att hjälpa unga som är sjuka så att dem kan bli bättre och kunna leva sitt liv? Tydligen är det viktigare i dagen samhälle att de som redan levt fantastiska liv ska få ett bra avslut på livet än att unga ens ska få en liten chans att leva överhuvudtaget. Missförstå mig inte jag är jätteglad att det finns hjälp och så mycket resurser för de äldre. Jag menar bara att unga som är sjuka borde vara minst en lika stor prioritet.

För att på grund av okunskapen så sitter jag som 22-åring och kan inte leva något värdigt liv. På grund att det inte finns tillräckligt med hjälp att få är jag instängd i min lägenhet för jag inte kan ta mig ut. På grund av ignoransen så kan inte jag stödja på mina ben. På grund av ett okompetent samhälle är jag sängliggandes. Hårt? Ja. Sant? Också ja, väldigt. Jag är inte den ända i denna sits. Det finns otroligt många i min ålder som är fast på detta vis.

Det finns en tjej i en dokumentär jag lyssnat på som legat fast i soffan sen hon var 14, nu är hon 20. Varför? För att det inte finns någon hjälp att få! För att läkare är så ignoranta och vägrar erkänna att kroniska sjukdomar finns. Det finns specialister som är jätteduktiga och kan hjälpa till viss del. Men att hitta dem, att hitta någon som tar en på allvar kan ta år för vissa. Faktumet att den tjejen fick ligga på soffan istället för att vara med sina vänner och ta studenten. Inte ens chansen att gå gymnasiet fick hon. Läkare sa att hennes mamma har Münchhausen by proxy. Alltså att hon gör sin egen dotter sjuk och att tjejen även skulle skada sig själv.

Läkarna är alltså så ignoranta att dem tycker att denna tjej och hennes mamma skulle skada henne så grovt att hon inte kan resa på sig, är en mer övertygande förklaring än att det finns något faktiskt problem med kroppen? Är det logiskt?

(Missförstå mig inte, det finns flertal fantastiska läkare det kan bara vara svårt att hitta dem)

Share: