Hur kommer det sig att för att få jobba på butiken Rituals så måste man gå en ganska lång utbildning för att ens få vistas i butiken, men som läkare behöver man inte ha någon social kompetens överhuvudtaget? Du kan vara hur bra på det teoretiska och medicinska som helst men kan du inte bemöta en människa så är du en urusel läkare. Det borde vara en obligatorisk grej i deras utbildning.

För jag har på bara under 1 år som kroniskt sjuk stött på alldeles för många läkare som inte kan bemöta. Det är hemskt sorgligt och frustrerande att se hur mycket okunskap det finns om osynliga sjukdomar. Verken psykiska eller kroniska sjukdomar blir tagna på allvar i dagens samhälle. Och ändå har vi kommit så långt med massvis annat. Såsom HBTQ rätten till exempel, vilket är sjukt bra!

Men ändå så tänker samhället inklusive läkarna själva att så länge det inte syns så finns det inte? Jag menar borde vi inte ha kommit längre än så? Hur länge ska vi som är psykiskt eller kroniskt sjuka behöva kämpa för att bli tagna på allvar. En sak att samhället kanske inte förstår men att inte ens läkare tror på en? Vart ska man vända sig när systemet vi byggt upp för att hjälpa dig vänder ryggen till och vägrar ens att erkänna din sjukdoms existens. Trots att forskning och faktiska bevis finns så vägrar dem lyssna. Vart ska man då ta vägen?

Share: